Naturen och jag

Naturen och jag

Om mig

Jag skriver om det som händer runtomkring mig i naturen.

vårtecken

Naturen och jagPosted by Majna Fri, March 08, 2013 23:13:57

Idag trodde jag att jag kunde ge er lite mer tecken på att våren är här. För det var så gulligt. Men saker och ting är inte riktigt vad de ser ut. Istället upptäckte jag tecken på att våren snart är här.

Först trodde jag att det var en skadad fågel som låg och sprattlade i gräset. Jag tar upp kikaren och ser 2 talgoxar ligga och kramas med flaxande med vingar, och jag tänkte Åhh vad gulligt när de smekte sina näbbar mot varandra. Det var första gången som jag såg fåglar para sig så, det brukar inte gå så hett till i vanliga fall, en brukar stå och en flaxar ovanpå.
Mitt i den fina stunden kom det en koltrast flygandes med varnande rop. Paret i gräset stannade upp och blev orörliga samt all annan aktivitet runt om. När faran väl var över så fortsatte de med sin aktivitet rullandes i gräset. En fin stund ända tills jag hör hur de börja skrika, jag tar upp kikaren igen och inser att deras kärleksfulla kyssande inte var annat än en strid på liv och död.

De var rivaler.

Funderade på om jag skulle gå och sära på dem när den ena lyckades ta sig loss, flög iväg med den andre strax efter i en rasande fart.

Ja med tanken på kylan som fortfarande hänger kvar så väntar vi lite till på våren.

  • Comments(1)//blogg.majna.se/#post33

Vår

Naturen och jagPosted by Majna Wed, January 16, 2013 21:55:42
Kylan håller i sig och mörket råder än. Dagarna är korta och solen höjer sig nätt och jämt över träden. de dagar det är sol förstås... äsch hittar ingen inspiration till att kunna beskriva känslan av när jag satt ute med min kaffekopp. Då när 1 Talgoxe sjöng upp i en drillande vårsång. den dagen då solen sken och lyste upp ett böljande vitt landskap och tinade upp det solvärmda taket som sakta droppade ner i mitt huvud.

Det låg en förväntan i luften av vad som snart ska komma.

VÅREN.

Och med den vårsången som är en del i att hävda revir och locka till sig en hona.

Efter att Talgoxen sjungit en stund så kom en till Talgoxe in flygandes och satte sig några grenar bort. Han ville också hävda sig i den hårda konkurrensen. han sträckte på sig och stämde upp. Den första tonen var helt okey... Men... sen satte han i halsen. det var ett kraxande som från en tonårspojke, och de följande tonerna lät som en nybörjare på fiol. De förväntansfulla honorna återgick till sitt ätande. Tur det inte är vår ännu. För många fåglar är det just så att det tar ett tag med mycket övning för att få upp den fina sången. kanske det var en årsunge som försökte lära sig av den erfarne.

Denna händelse var för några dagar sedan och jag har kommit på varför det är bra med kaffepauser. Man tar sig lite extra tid till att stanna upp och sitta och lyssna.

Idag satt jag då med kaffekoppen igen. jag satt och spionerade på min fågelmatning. har blandat fågelmat med cocosfett. Det var för några dagar sedan. Idag blev jag så glad när det äntligen kom 2 fåglar som hittat min matning. Jag satt då där och surplade kaffe och tittade på mina 2 fåglar när jag hör ett svagt pickande ljud. Låter nästan som en större hackspett, men det var lite mer försiktigare och tystare. Mina nerver blev på helspänn. TÄNK OM.

Jag spanar in i körsbärsträdet, ser ett huvud som hackar fram och tillbaka. Den liknar en större hackspett. MEN. Ändå inte.

Det är nu som jag ställer ifrån mig mitt kaffe smyger runt trädet så jag kan skåda hela fågeln. Det är DEN. Ryggsidan är svart med vita tvärband över vingarna och bakryggen. Den är som en dvärg med kort och rund kropp. inte som den större hackspetten. Den saknar allt rött i dräkten, så allt tyder på att den mindre hackspetten jag ser är en hona. Det är vanligen en skygg fågel och jag har bara sett den en gång förut. Kul.

  • Comments(2)//blogg.majna.se/#post32

Februari

Naturen och jagPosted by Majna Tue, February 21, 2012 07:53:39


  • Comments(1)//blogg.majna.se/#post31

Svartmes

Naturen och jagPosted by Majna Thu, February 02, 2012 14:38:48


  • Comments(3)//blogg.majna.se/#post30

Torsdag

Naturen och jagPosted by Majna Thu, January 26, 2012 21:02:38
Morgonen såg lovande ut, lite moln blandat med sol och blå himmel. Jag bilade iväg till Torö i hopp om att kunna skåda många fåglar. Snön formligen ramlade ner från himlen vilket gjorde det svårt med sikten. Men molnen skingrades och visade upp ett vackert vinterlandskap och vågor som plaskade inmot land. Idag behövdes det ingen kamera för bilden i sig kommer jag bära med mig. Vigg Knipa, bergand. Stor och liten Skrak, trut och en båts tut.

  • Comments(1)//blogg.majna.se/#post29

Storken

Naturen och jagPosted by Majna Thu, May 19, 2011 06:28:02

Nej, än har jag inte sett en stork, kom bara att tänka på den och tänkte att det var en bra passande rubrik.
Våren har kommit och passerat, det är nu sommar, och det har verkligen exploderat av liv. Efter att ha tillbringat 4 månader av ett vitt landskap är det riktigt skönt att få vila ögonen på färger som grönt, rött blått, och gult.
Jag känner mig glad när jag går mina promenader. De fåglar jag sett nu under vintern och de nyanlända, de har haft fullt upp. De har samlat strån och pinnar. Byggt sina bon. Staren en bit bort bor i en ek och i början på veckan hörde jag det efterlängtande ljudet av nyutkläckta fågel ungar. Lyssnar man ordentligt så hörs det små pip lite överallt. Lustigt är att de som har sina bon i fågelholkar är det lite mer eko i.

Även mitt skatpar här utanför har lyckats med sin häckning. Jag blev överlycklig att höra att ungarna äntligen har kläckts. Jag har följt dem så pass länge nu att de har blivit en del av min vardag. Åh vad jag längtar tills de börjar lära sig att flyga. Det är som att sitta på första parkett.
Men det hade kunnat gå riktigt illa igår. Jag satt vid husknuten när jag hör ett swischande ljud följt av en ljudlig smäll. Jag tittar upp och det är en trolig ängshök som visade upp hela sin undersida. Den hade kommit över taket och ner och bromsade upp sin fart just med att ställa sig på tvären med ett vingslag, därav smällen. Den stod still i luften, så mäktigt, bara 3 meter ifrån mig. Sen flyger den sakta upp på tallen och sätter sig på skatboet. Jag får lite panik, nej inte mina skator tänker jag men sitter kvar och låter naturen ha sin gång. Men jag behövde inte vara så orolig. Skatparet är bra föräldrar som tar sitt ansvar. Jag hör honan i boet ropa ut ett varningsläte och hanen är snabb att svara och kommer snabbt. Ängshöken lyfter och flyger iväg följt av en mycket arg skata.

Jag har inte rovfågelöga. För det är inte lika lätt att få komma dem så pass nära att man kan studera dem som man gör med småfåglar, som ofta håller sig rätt så stilla så man har tid att titta och bläddra i boken. Så jag fick gå på uteslutningsmetoden. Helheten av fågeln. Det var helt klart en rovfågel. Vingarnas siluett var inte, glada, ej heller vråk, inte falk. Storleksmässigt ej örn, inte heller var de sparv eller duvhök. Ja så när jag efter att ha tagit bort väldigt många fåglar som det inte kunde vara började jag då att titta på de som det troligt kunde vara, och insåg att jag inte har något rovfågelöga. Detaljerna, jag hade inte tagit in en enda detalj. Men så är det. Visst jag hör och ser många fåglar varje dag, men än så länge är det mer fåglar jag inte vet vilka de är. Och nackdelen med löv på träden gör det svårare att kunna se dem. Så nu kommer jag en period framåt nu ägna mig mer åt rov och havs fåglar, vilket görs bäst med ett fiskespö i handen. Förena nytta med nöje så att säga.

Jag följer även ett knölsvanspar, igår när jag smög ner till havet låg honan och sov i sitt bo, så mysigt härligt och alldeles underbart är det följa djuren i naturen, de har vant sig lite vid mig och kan bete sig lite mer naturligt. Hararna på åkern, de kelar, äter, vilar, hoppar omkring i en till synes bekymmersfri tillvaro. Okey staren är arg på mig varje gång jag går förbi, och nästa projekt är att jag ska försöka få den på bild.

  • Comments(2)//blogg.majna.se/#post28

Vårkonsert

Naturen och jagPosted by Majna Sun, April 03, 2011 22:25:32

Idag har jag varit på vårkonsert. Det var en helt underbar upplevelse. Vi var alla förväntansfulla. Jag ställde mig på första parkett, väl dold bakom några granar stod jag och bara lyssnade. Ibland bidrog jag med mina tysta viskningar till min hund om att hon ska vara stilla. Det var i all välmening att stå still så vi inte skulle skrämma bort den kör av småfåglar som även de ivrigt väntade på det stora huvudnumret. Ja och då är det inte ormvråken jag menar, den som vi skrämde bara för att vi stod stilla för att inte skrämmas. Han blev väldigt förvånad och bromsade upp 5 meter ifrån och, ja, det var en helt underbar upplevelse, att få komma så nära.
Strax efter började vi närma oss det stora huvudnumret. Dubbeltrasten börjar blanda sig i de små fåglarnas sång. Det ligger något ödsligt över dess ton, hård ton med raskt tempo. Sången är kort och har varierande strofer med klar och ljudlig röst. Den skiljs från koltrasten som har en mer melodisk mjuk ton, och som är klar och ljudligt flöjtande.
Jag sätter mig förväntansfull ner på en mossbelagd blöt sten. Salen börjar tystna. En efter en följer de andra mitt exempel, gulsparven slår sig ner på en gren och lutar huvudet på sned när ett ljudligt deklamerande hörs. Taltrasten har intagit sin tron. Med sitt tvärsäkra sätt har vi andra inte mycket att säga till om. Han sjunger påstridigt med mycket korta pauser, blandat med gnissel och upprepningar av samma tongrupp. Kycklivi kycklivi, tixi tixi tixi, pii-äh, trry-trry-trry tixifix,tjy-tjy-tjy, ko-ku-kiklix ko.ku-kiklix… Jag lyssnade noga på vad den hade att säga, och ska följa dess råd, ty när man är så privilegierad, att taltrasten talar just till dig. Ja då vet man.
Det kändes som vi satt en evighet när det helt plötsligt blev tyst. Inte ett ljud hördes i hela skogen. Satt kvar en stund och kände frid och harmoni, och begav mig sen sakta hemåt.
Tofsviporna flög akrobatiskt över åkrarna med skrattande måsar bredvid.
Och väl hemma trumpetade tranan att kvällen är i antågande och sätter mig till ljudet av sparvugglans toner på trappen för att invänta morkullans plip- plip pissp.

  • Comments(2)//blogg.majna.se/#post27

Bobygge

Naturen och jagPosted by Majna Mon, March 14, 2011 19:02:36

Äntligen har nu den morgonen kommit som jag längtat till sedan den sista fågeln flugit söderut. Nu kommer de tillbaka för att återigen återställa en balans i naturen. Och samtidigt som populationerna nu kommer att öka fylls matförråden för predatorerna på automatiskt. De fåglar som stannat över vintern har de bästa förutsättningarna att bygga bo. De får de bästa platserna, de som kommer sist inflygandes från södern får ta de som blir över. Om man nu inte är en svartvit flugsnappare eller en gök förstås.

Men mycket behöver göras innan själva parningen och äggläggning kan ske. Om man inte har ”gift” sig, måste man först hitta en partner, skaffa sig ett revir samt bygga sig ett bo.

Skatan flyger vingligt med stora pinnar och renoverar sitt bo. Efter att de haft en ganska stilla vinter här utanför mitt hus, så har de nu det hektiskt. Fram och tillbaka flyger de. Min kompost för pinnar är mycket populär. En dag såg jag paret skata sitta och välja ut pinnar samtidigt som de kärleksfullt smekte sina näbbar mot varandra. De plockade och donade och var mycket omsorgsfulla i valet av pinnar.

Skatan som heter Pica Pica på latin, är nog de flesta välbekanta med. De har lärt sig att människor ger skydd, speciellt från angrepp av duvhök och andra rovdjur. De äter gärna mask, insekter och sprider gärna ut allt innehåll ur en soppåse över hela gräsmattan om man glömt ta den till soptunnan. Men även om den inte är allt för populär så är den väldigt vacker att titta på och man kan komma den riktigt nära.

Min morgon började med kaffet på trappen och min första trana för i år reveljerade in dagen. Följt av ringduvan som även den talade om att den har kommit. Inspirerad av de 2 nyanlända, blev jag mer inspirerad, hur många fågelarter har kommit tillbaka från sitt vinterviste tro.

Jag begav mig till stegeborg och konstaterade att isen har gett med sig, i alla fall någon km österut från färjan. Men i alla fall så pass att fiskmåsen tyckte det var värt att stanna till. Viggen har ökat sitt antal från några till 20 st. Och ett ljud som det var länge sen det hördes, prasslet av löv som koltrastarna skvätter omkring ackompanjerad av skogsduvans dova 2 staviga oo-ue.

Jag har ett ställe som jag ofta går till. Det är en åker som ligger en bit härifrån, närmare vattnet. Jag stod där i höstas och vinkade sorgset av Tofsvipan men som nu glädjande har kommit tillbaka. Dit kommer jag dagligen bege mig för jag älskar deras joddlande sång och den akrobatiska spelflykten.

Kvällarna kommer jag ägna åt ugglorna, hoppas på mer än bara kattuggla och morgondagen kommer att gå till att konstatera att även sånglärkan också har återvänt. Ja håll utkik.

  • Comments(2)//blogg.majna.se/#post26
Next »